Sekularisering, förnuft, vetenskap och tolerans – det är vad upplysningen brukar förknippas med. Kunskapsspridning var centralt: folk skulle lära sig att förkasta religion och vidskepelse och i stället få praktisk kunskap för att förbättra samhället.
För katten innebar det nya prövningar… experiment…
Djur ansågs inte kunna känna smärta vilket gjorde dem till bra försöksobjekt i det nya vetenskapliga sättet att tänka. Katter fanns nära tillhands och blev ofta utvalda för att delta i de vetenskapliga studierna.
Djurförsök
Den mekaniska synen på djuren kom ifrån personer som Rudbeck, Polhem och Linné.
Vivisektion är dissektioner eller invasiva ingrepp på levande människor eller djur. Vivisektionerna pågick fram till sekelskiftet 1900 och var vid tiden självklar i undervisning och forskning.
Det fanns kattfångare som arbetade med att fånga in katter om nätterna i syfte att användas inom forskningen och utbildning och folk som höll husdjur fick skylla sig själva om de hölls ute om nätterna.
Vivisektioner minskade succesivt men enligt 1944 års djurskyddslag måste man i Sverige ansöka om tillstånd för djurförsök och då möta vissa krav för att minska djurens lidande. Vivisektion förekommer än i dag i forskning världen över.
Experiment är kul
Med den nyfunna vetenskapliga bakgrunden som genomsyrade så kom förstås även andra konsekvenser för katten…
Djurexperiment blev underhållning och katter var ett av de mer spännande djuren att låta sig underhållas av. Lovisa Ulrika tyckte exempelvis att testa kattens fallreflex var underhållande. Lovisa Ulrika i likhet med majoriteten av våra svenska monarker höll sig med hundar, i hennes fall handlade det om mopsar.
1750 skrev hon till sin mamma att hon haft en charmig fest där en musikant spelade på en clavecin där man bundit fast 16 levande katter i svansen så att hävarmarnas stift stack katterna så de jamade högljutt – tanken var att deras skri skulle härma kinesiska (Lovisa fick pga sitt kina intresse Kina Slott i födelsedagspresent 1753). Enligt Lovisa Ulrika gick allt till ”på ett sätt så man kunde skratta ihjäl sig”.
Naturen är underhållning
Naturen gjordes till underhållning också och fick bli skådespel och liknande skådespel som det Lovisa Ulrika uppskattade var. Exempelvis det en gång välkända kattklaveret… Som beskrevs av Carl Tersmeden 1735.
”ett klaver av levande kattor, 32 stycken, instängda i var sin säck så trång att de ej på minsta sätt kunde röra sig och med mässingsgaller framföre. Rumporna på kattorna var hårt fastbundna med klaverets tangenter och vilade på en fin spets så när man och spetsen stack katten i svansen blev det ett fasligt skrän, ty från basen till fina oktaven voro kattorna allt mindre och mindre och således ljudet spädare.
Eller som Martin Wallenstråle skrev på 1760-talet:
Katterna var rangerade efter ålder storlek och röststyrka och dessutom utprydda med manchetter och halskrås. Framför sig hade de pulpeter, ljus och noter. Rumporna var fastsatta i tänger och när de kneps åt skrek katterna.
Rokoko
Rokoko kommer från det italienska ordet barocco som betyder överdriven och från det franska ordet rocaille som innebär en klippformation med inslag av musslor och snäckor.
I början av 1700‐talet övergick barockens dramatiska konst i en dekorativ och graciös stil som vi idag kallar rokoko. 1700‐talet är upplysningens tid och man vänder sig mot världen och det fattbara. Tron på människans förmåga är stark. Man börjar bli kritisk till traditionella auktoriteter, framför allt kyrkan och aristokratin.
Jean de La Fontaine, var en fransk författare. Han skrev såväl poesi som dramer, men är för eftervärlden mest känd som fabeldiktare. Fontaine var nästan undantagslöst negativ till katten och var ofta djävulens inkarnation eller något annat elakt. La Fontaine uppfattas som en av historiens mest inflytelserika kattfiender tillsammans med Buffon som 1749 publicrade histoire naturelel som lästes lika mycket som lärobok i vett och etikett som i zoologi. Fint folk fick med boken svart på vitt att ”katter är otrogna husdjur och hålls bara för att kontrollera råttorna. Det finns heller ingen anledning att uppskatta människor som håller av katten för sitt nöje, hunden däremot är trogen och dess känslor kretsar kring dess husbondes välfärd till skillnad ifrån katten.