I den andra ”omgången”, ca 1000-talet f Kr, sprids katterna från och den egyptiska grenen av Lybica verkar ha tagit över men dagens tamkatter härstammar från både den egyptiska och den tidigare linjen av afrikansk vildkatt. 800-500 f kr nämns för första gången katter med svart-vit päls. Minoiska fresker på Kreta visar katter i jaktscener som påminner om de egyptiska.
Så småningom kom katten att förknippas med jaktgudinnan Artemis, som påstods kunna förvandla sig till en katt. Katter omnämns också i den grekiska litteraturen men det har inte samma upphöjda status som i Egypten. I t ex Aisopos fabler beskrivs de som listiga, opportunistiska och självcentrerade (känns de igen?). Från Grekland spreds katterna vidare över Europa när handelsmän tog med sig katter.
Också i Rom blev katterna populära. De ansågs föra tur med sig och avbildas ofta i konsten. Katterna följde också romarna på deras erövringståg. Någon behövde ju vakta armens sädesförråd. Och den romerska gudinnan Diana (efterföljaren till den grekiska Artemis och egypterna Bast) hade en vagn dragen av katter.
