•Djurplågerilagstiftningen 1858
•Jaktstadgan 1864
•Fågelskyddslagen 1907
•Djurskyddslagen 1944
•Ny djurskyddslag 1988 & 2018
Sveriges första lag mot djurplågeri trädde i kraft 1858. I lagen fastslogs det att den som uppvisade ”uppenbar grymhet” i behandlingen av djur kunde dömas till böter. Dock visade sig begreppet ”uppenbar grymhet” vara svårtolkat.
Jaktstadgan förtydligade: Rovdjur och rovfåglar må närsomhelt dödas, men endast för de större och skadligaste bland dem utfästs belöningar (björn, varg, lo, järv, räv samt örn, berguv och duvhök). Samt för katt som anträfafs i skog eller hage må saklöst dödas. Vilt löpande katter är nämligen förstörande rovdjur för mindre villebråd så som ungarna av harar, skogsfågel, änder mm. Dessa djur hade alltså skottpengar på sig.
För att leva så måste man alltså vara människan till gagn på något sätt.
1912 inskränktes rätten att döda katt till jakträttsinnehavaren eller om en katt vistades utanför gård eller trädgård. Men … Röster höjdes och menade att ”ingen verklig djurskyddsvän förnekar att katten är en stor förbrytare och speciellt syndar mot Kungliga Majestäts nådig förordning”.
Den första ”djurskyddslagen” i Sverige, lag (1944:219) Eller snarare lagen om djurskydd som trädde i kraft den 1 januari 1945. 1972 utvidgades straffansvaret till att innefatta ”grov oaktsamhet” och för första gången blev det brottsligt att inte följa djurskyddslagen från 1944.
2 juni 1988 förstärktes lagen till att innefatta vård och behandling av husdjur och försöksdjur.
I 2018 års djurskyddslag står:
” Denna lag syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för djur.”
Lagstiftaren har höjt kravet från endast djurskydd till att en god djurvälfärd ska främjas. Kravet på respekt för djur är ett mycket stort steg i lagstiftningsprocessen.
