Schaktafvels lek är en dikt från någon gång mellan 1460-1480 där man berör ämnet katt.
Det framgår att en av katternas primära är dess uppgift som skinnproducent, vilket också styrks av skelett som hittats från hela perioden mellan 1100-1500-talet.
Det som skrivs i dikten tolkas dock av förståsigpåare som att dikten egentligen förklarar synen på relationen man/kvinna. Att man som man måste vakta sin sköna hustru när karlar kommer på besök. Detta visar en tidig etablering av den återkommande förbindelsen mellan katt – kvinna – lättsinne
Luther
För att ytterligare försvåra för katten kom Luther under 1500-talet.
Luther blev den svarta pedagogikens fader. Han var vidare den som på 1500-talet uppmanade de rika furstarna att slå ner upproriska bönder med blodigt våld. Detta under en mycket mörk tid då människorna var nedtryckta av den medeltida romerska kyrkans tusentals bud och förbud, och frågan om Gud, frälsningen och himmelen för de flesta var insvept i ett svart, skrämmande moln, då kom Luther med ljus, frihet och glädje på ett revolutionerade sätt.
Men…
Enligt Luther skulle mannen vara kvinnans huvud eftersom han skapades först. Hon skulle ge honom kärlek samt även ära och lydnad. Han skulle visserligen styra henne med mildhet, men likväl styra henne. Luther var dock knappast mer konservativ i dessa frågor än det samtida västeuropeiska samhället i övrigt.
Men problemet för katten blev bekymmersamt då katten som sagt var kvinnans bundförvant.
”Gud har skapat en man och gett honom ett brett bröst, inte breda höfter, för att mannen på det stället skall kunna rymma vishet. Men den plats där orenligheten går ut är liten. Detta är omvänt hos kvinnan. Därför har hon mycket orenlighet och föga vishet”
(Martin Luther 1482-1546)
Orenligheten i det här fallet handlar ju inte om hygien utan att bekänna sig till den rätta läran och katten tillskrevs liknande egenskaper som kvinnan då de också har ett beteende som uppfattas som orent, illojalt (alltså inte så dygdigt som man i den Lutherska tron behövde framstå).
Katten uppfattades som oanvändbar eftersom den inte tillförde något egentligt och samtidigt var synen på djur att de skulle tillföra nytta och allt annat var irrelevant. Man ansåg heller inte att djur kunde känna eller att de hade en själ vilket gjorde dem till förbrukningsartiklar.
Katten blev därför fortsatt förföljd på samma sätt som häxorna och ansågs orena, illojala, lustfyllda (vilket inte var bra under denna tid) och dessutom opålitliga.
